Lunginflammation
I torsdags vaknade Ninja till på kvällen (hade somnat med feber redan vid 17-tiden) och skrek av rädsla/smärta. Hon var jätteledsen och hade ont i bröstet/magen, läppen var svullen och helt plötsligt började hon hosta konstigt. Det lät som rap-hostningar eller som om hon skulle kräkas.
På Vårdguiden sa de att vi skulle åka in direkt och inte åka själv i bilen med henne. Det kunde vara en allergisk reaktion och jag skulle vara beredd att ringa 112. Jag fick tag i Leo som, som tur var, satt i bilen på väg hem och kunde plocka upp mig och Ninja.
Vi åkte in till Sasscha, men då hade Ninja lugnat ner sig och tyckte det var lite spännande.
En sån välklädd akutbesökare hade de inte sett på länge. Hon hade somnat med prinsesskjolen på.
En väldigt orädd liten tjej fick stick i fingret, tapperhetsmedalj och en glass. Hon t.om. skrattade när de tog blodprovet. Provet visade en liten förhöjning, men det kunde bero på att hon hade något förkylningsvirus i kroppen så vi fick fortsätta vänta så en läkare kunde titta närmare på henne.
Två trötta tjejer.
Gav upp till slut.
Vi träffade en doktor som inte hittade något fel på henne "Hon ser ju ut att må bra nu.".
Nästa dag hände samma sak igen och vi fick göra om samma resa. Den här gången var provet lite förhöjt så läkaren lyssnade lite extra på lungorna,och se där, en lätt lunginflammation. Vi fick ett recept på antibiotika och hon blev snabbt bättre. Hon tar sin medicin själv nu med stolthet, även om den är lite äcklig.
Min starka duktiga lilla tjej.
På Vårdguiden sa de att vi skulle åka in direkt och inte åka själv i bilen med henne. Det kunde vara en allergisk reaktion och jag skulle vara beredd att ringa 112. Jag fick tag i Leo som, som tur var, satt i bilen på väg hem och kunde plocka upp mig och Ninja.
Vi åkte in till Sasscha, men då hade Ninja lugnat ner sig och tyckte det var lite spännande.
En sån välklädd akutbesökare hade de inte sett på länge. Hon hade somnat med prinsesskjolen på.
En väldigt orädd liten tjej fick stick i fingret, tapperhetsmedalj och en glass. Hon t.om. skrattade när de tog blodprovet. Provet visade en liten förhöjning, men det kunde bero på att hon hade något förkylningsvirus i kroppen så vi fick fortsätta vänta så en läkare kunde titta närmare på henne.
Två trötta tjejer.
Gav upp till slut.
Vi träffade en doktor som inte hittade något fel på henne "Hon ser ju ut att må bra nu.".
Nästa dag hände samma sak igen och vi fick göra om samma resa. Den här gången var provet lite förhöjt så läkaren lyssnade lite extra på lungorna,och se där, en lätt lunginflammation. Vi fick ett recept på antibiotika och hon blev snabbt bättre. Hon tar sin medicin själv nu med stolthet, även om den är lite äcklig.
Min starka duktiga lilla tjej.
Kommentarer
Trackback