Min tokiga systerson
Du är för härlig Felix. Syskonen Macklins första avkomma och därmed den första ungen jag älskat. Kram på dig.
/Moster
Blogg-tankar
Ibland önskar jag att bloggen var mer som Toves, Hannas eller Kajsas, mer min helt enkelt. Sen kommer jag på varför jag bloggar, för barnens skull. Mer har jag inte tid med nu.
Ändå är det roligt när någon hittar in till bloggen då den mest är för barnens och släktens/familjens/vännernas skull. Särskilt någon som gör så coola tishor.
Ändå är det roligt när någon hittar in till bloggen då den mest är för barnens och släktens/familjens/vännernas skull. Särskilt någon som gör så coola tishor.
Indiebayo
Jag packar ihop en väska
-Mamma, ska du till ditt nya lilla jobb?
-Nä, jag ska spela innebandy idag, match. Ni ska åka till Gun på julgransplundring.
-Jahaa.
Lite senare
-Mamma, va e din indiebayo?
-Vadå?
-Din indiebayo, jag ska leta.
-Hääär, mamma, här är de ju.
-Jaha, mina innebandyklubbor.
-Ja, dina indieklabbor, här är dom.
Lite nya ord när morsan skaffar sig en ny hobby, fast indiebayo gillar jag, hoppas det håller i sig ett tag. Måste skriva upp mer tokord innan de blir "tråkiga riktiga ord".
Kommer inte på fler nu, bara pallepy (paraply).
Jag spelade min första match på 4,5 år idag, efter en träning i onsdags. Träningsvärken satt i fortfarande och jag lyckades sprätta upp bollen i krysset så jag är sjukt nöjd, trots att det blev 4-4. Jag hoppas att kroppen kommer hålla denna gång (slutade förut pga ryggproblem) och att ungarna kommer att sitta och titta på matcherna, lira med sina små klubbor i pausen.
-Mamma, ska du till ditt nya lilla jobb?
-Nä, jag ska spela innebandy idag, match. Ni ska åka till Gun på julgransplundring.
-Jahaa.
Lite senare
-Mamma, va e din indiebayo?
-Vadå?
-Din indiebayo, jag ska leta.
-Hääär, mamma, här är de ju.
-Jaha, mina innebandyklubbor.
-Ja, dina indieklabbor, här är dom.
Lite nya ord när morsan skaffar sig en ny hobby, fast indiebayo gillar jag, hoppas det håller i sig ett tag. Måste skriva upp mer tokord innan de blir "tråkiga riktiga ord".
Kommer inte på fler nu, bara pallepy (paraply).
Jag spelade min första match på 4,5 år idag, efter en träning i onsdags. Träningsvärken satt i fortfarande och jag lyckades sprätta upp bollen i krysset så jag är sjukt nöjd, trots att det blev 4-4. Jag hoppas att kroppen kommer hålla denna gång (slutade förut pga ryggproblem) och att ungarna kommer att sitta och titta på matcherna, lira med sina små klubbor i pausen.
Tre år av saknad
För tre år sen hade jag knappt förstått att du försvunnit ur våra liv. Du fick aldrig träffa mina barn men jag vet att du hade avgudat dem. Morris liknar dig när han kisar med sina fina ögon, samma glöd och charm i dem som det var i dina. Kram på födelsedagen pappa.
Mer bilder
från kalaset i morgon. Nu måste jag gå och lägga mig, måndag och jobba jobba i morgon.
Öken
Det är inte kul att jobba när man har så goa ungar hemma. Det jobb jag har nu skulle nog inte vara kul hur som. Hinner inte skriva här och så har kameran på mobilen gått sönder och jag har inte råd med en ny telefon än.
Jag är helt slut när jag kommer hem men hoppas det ljusnar snart.
Jag är helt slut när jag kommer hem men hoppas det ljusnar snart.
Ensam i ett dygn
När kattfamiljen är borta dansar mamma på bordet...
eller snarare har skaparverkstad på bordet.
Jag fick ett dygn hemma, alldeles ensam, utan familj. Äntligen hann jag trycka ikapp lite tröjor till diverse nykomlingar i kompiskretsen, bada länge, glo på TV sent, äta fil till lunch (klockan 14) osv.
Det gick dock upp för mig rätt snart att det inte var så kul att vara ensam så jag fick med Iréne på middag och bio på söder. Vi åt på en creperia, såg Mamma Mia och kände oss unga och fria. :)
Jag insåg att jag inte varit själv så länge sen Ninja kom och inte heller sen pappa dog. Detta gick upp för mig när jag satt i bilen och helt plötsligt började gråta, till synes utan anledning. När man har två små barn blir det inte så mycket tid för sig själv, att bara tänka på sig själv och sina egna behov. Det är alltid någon som ska tas omhand, torka där, söva här, byta där, trösta här, leka där, uppmärksamhet till tusen på alla andra. Vem ska då ge uppmärksamhet till mamman ifråga, en mamma som förmodligen behöver lite extra "bry-sig-om" med all sömnlöshet, ryggont, gamla gravidfogar som fortfarande gör ont och extra magkilon som tär på självkänslan (och i det här fallet en ihärdig sorg över att barnen aldrig får träffa sin morfar).
Jo, pojkvännen/sambon/blivande mannen/pappan till barnen (ja, vad säger man när man inte är gift) som inte heller har någon tid över.
eller snarare har skaparverkstad på bordet.
Jag fick ett dygn hemma, alldeles ensam, utan familj. Äntligen hann jag trycka ikapp lite tröjor till diverse nykomlingar i kompiskretsen, bada länge, glo på TV sent, äta fil till lunch (klockan 14) osv.
Det gick dock upp för mig rätt snart att det inte var så kul att vara ensam så jag fick med Iréne på middag och bio på söder. Vi åt på en creperia, såg Mamma Mia och kände oss unga och fria. :)
Jag insåg att jag inte varit själv så länge sen Ninja kom och inte heller sen pappa dog. Detta gick upp för mig när jag satt i bilen och helt plötsligt började gråta, till synes utan anledning. När man har två små barn blir det inte så mycket tid för sig själv, att bara tänka på sig själv och sina egna behov. Det är alltid någon som ska tas omhand, torka där, söva här, byta där, trösta här, leka där, uppmärksamhet till tusen på alla andra. Vem ska då ge uppmärksamhet till mamman ifråga, en mamma som förmodligen behöver lite extra "bry-sig-om" med all sömnlöshet, ryggont, gamla gravidfogar som fortfarande gör ont och extra magkilon som tär på självkänslan (och i det här fallet en ihärdig sorg över att barnen aldrig får träffa sin morfar).
Jo, pojkvännen/sambon/blivande mannen/pappan till barnen (ja, vad säger man när man inte är gift) som inte heller har någon tid över.